Vårtal 2004
Talare: Anders Möller Text: Jonas Brorson
Vad vilja Valborg?
Vad krävs för att det ska bli en riktig Valborg? Är det vårvärme och sjungande fåglar, vitsippor och trallande studenter? Eller kanske ett flammande bål där allt eldas och förvandlas till aska som riset från trädgården, den gamla stubben, avbarrade julgranen, söndersuttna trädgårdsmöbler, trasiga bokhyllan Billy, soffan i polyetenskumgummi, den läckande poolen i pvc eller de slitna vinterdäcken till den förra bilen. Allt brinner – mer eller mindre bra.
Men inte ens den mörka röken från frigoliten längst in i rishögen gör så att det blir en riktig Valborgsmässoafton. Nej, det hänger på något helt annat om vintern ska släppa sitt grepp och låta våren dansa fram. Allt hänger på några enkla meningar som blir magiska när de formas till … ett Vårtal.
Det är alltså vårtalet som gör Valborg och som gör våren och som avgör i fall det blir den varmaste sommaren i mannaminne – eller om Höja tvärtom blir ett vattensjukt träsk med myggor och blodiglar under juli månad.
Att hålla ett vårtal är därför en högst allvarlig uppgift med stora konsekvenser. Detta är allom känt och därför alla vårtalares stora skräck. Det är ju på mig det hänger om sommaren ska bli succé eller som en hockeymatch mot Vitryssland. Hur gör man då garanterat rätt? Det bästa och absolut vanligaste sättet är att knycka från andra. Funkar det arbetssättet i elektronikbranschen, funkar det även i vårtalsbranschen.
På internet hittar man i dag massor av vårtal. Här kan man få en unik inblick i vältalighet och mångtalighet.
Det visar sig snabbt att början är svårast – att komma igång. Så här kan det låta: Ärade medborgare! Det är en ära och en stor glädje för mig att få fira vårens ankomst tillsammans med er här i kväll. Sigtuna, förlåt här ändrar vi till Höja, har som ni vet en särskild plats i mitt hjärta. Så är det även för många andra människor. Höja lyckas kombinera en omsorg om de gamla anorna och historiken med en känsla för vad som ligger i tiden. Det gör att den särskilda gemenskapen här i Höja förblir stark. Något formellt, men så är det också riksdagens talman som valt orden.
Då låter det vackrare vid Prästsjön i Örkelljunga: ”Jag är svag för vackra ord på svenska. Ett sådant ord som är som musik för mig är ordet ’årstider’ Vad är det för särskilt med våra fyra årstider? Det har naturligtvis med deras karaktär att göra. De är ju varandra så olika: vårens skira grönska, den intensiva värmen en solig sommardag, de ruggiga stormarna om hösten och stillheten en bitande kall vinterdag”
Bättre men lite väl poetiskt och drömmande. En del har fått för sig att ett vårtal måste vara på vers även om rimmande kan vara si och så som hos byalaget i Tvärvik:
Brinn in en tid med mera vett i
och tag det lugnare förutan jäkt.
För barnen visa mer trafikrespekt
och kör på vägarna ej över tretti.
Vi hälsar på var mötande flanör,
bekanting eller främling lika väl.
Ja, hälsa gör vi av det sanna skäl
att detta vänligare livet gör
Brinn in den skira vårens ljusa tid
välkomna hit flyttfåglars stora skara
och bin som ingen samlarmöda spara
när de gör varje blomma skönt gravid
Den sista raden kan vara biologiskt tveksam, men gravid rimmade i alla fall på tid.
Denna gränslösa lycka, som delas med åhörarnas att det äntligen är över, slutar dock alltid på samma sätt.
I Vrigstad satsar man på säkra kort
Hela hösten, vintern längtar vi och väntar vi och blir lika upprymda och glada när våren kommer med sitt ljus och värme.
Eller som i Boatorp: Varje år vår förundras jag över våren och det oerhörda som händer i skapelsen, då allt vaknar till liv igen efter vinterns vila. Sommaren med dess värme och skönhet – ledighet, semester, sommarlov står är något vi alla uppskattar mycket.
Ett valborgsmässo tal kan tydligen börja hur som helst, bara det kommer igång. Väldigt ofta, i upp till 63 procent av alla samlade Vårtal, inleds de med en förundran över att våren kommer hit även i år- men, hallå, det är 10 000 år sedan förra istiden och varje år har det blivit vår.
Därefter faller 87 procent av talarna in i en reflekterande del över det gångna året. 98 procent konstaterar att det varit ett händelserikt år både i världen och i Sverige.Det finns tvång, tyranni, hemlig och öppen kamp.
Vi ser små människors strävan att ordna en dräglig tillvaro för sig och sina barn – och vi ser fängelser fyllda med politiska fångar. Så formulerade sig Eyvind Johnsson – redan 1951Lika sant nu som då.
Andra har lite mer begränsade referensramar som denna idrottsordförande i sitt vårtal. Mattias Isberg har haft en lite motig försäsong med förkylningar och sjukdom men är klart på gång igen. Fredrik Nystedt har kapaciteten men har gjort lite felprioriteringar med giftermål och husbygge så träningen har blivit lidande.
Det är inte lätt att ligga på topp, inte ens i division fyra.
Efter tillbakablicken kommer i 76 procent hoppet om en bättre framtid. Om det är en politiker som talar kan man i 99 procent av talen räkna med ett löfte.Visst ska vi göra allt för att tågen ska stanna i Rörvik, Lammhult, Moheda, Bodafors, Sävsjö och Stockaryd
I endast 2,3 procent av fallen infrias löftena
Andra trasslar in sig i liknelser och metaforer ”Ju fler pärlor vi har, desto rikare liv får vi. Visst, men livets pärlor kan inte köpas för pengar. Inte stjälas. Inte förstöras. Halsbandet hänger för evigt runt halsen, omöjligt att ta av. Alltför många pärlor döljs under tröjor och kavajslag, kanske är vi rädda för att bli bestulna? Jag hoppas och tror att det blir annorlunda i framtiden, att pärlor ska glittra överallt ”
En del verkar ha skrivit sitt tal i terpentinfabriken i Angered
Det är lätt att kritisera en vårtalare för ett taffligt arbete, men uppdragets allvar kan inte skojas bort. Det är ju här och nu på Håkans äng i kanten av Prästaskogen, som sommarens öde ska beseglas. Pressen är enorm. Kanske kan man jämföra vårtalarens kamp med elitorienterarens. Det gäller att hitta runt i snårskogen bland alla kontroller och fasta punkter för att äntligen nå fram till slutet. Nu ser jag upploppet och det är bara fart mot de sista orden av talet. Och här – antagligen av ren lättnad, blommar många talskrivare ut med långrandiga poem, kloka förmaningar och hyllningar till hembygden, fosterlandet, föräldrar, partiet, slalomklubben, föräldrar, lärare och rektorer, gamla vänner, arbetskamrater, husdjuren och allt som över huvud taget kommit i närheten av vårtalaren.
Ett crescendo av klokhet strömmar ut och alla inledande tveksamheter är som bortblåsa
Denna gränslösa lycka, som delas med åhörarnas att det äntligen är över, slutar dock alltid på samma sätt som nu: med ett fyrfaldigt
Leve för våren, kungen och i vårt fall – inte minst Höja.De leve! Hurra…..
Nu vet ni vems felet är om sommaren blir kall.
Dela :